Första inlägget

Så blev det så ändå att jag startade en blogg om hur det är att vara på väg att bli förälder. Det satt ganska långt inne men det var något i mig som väcktes till liv under vårt senaste terapisamtal.

Jag berättade att jag funderade på att börja blogga just för att kunna läsa för vårt barn när det kommer. Vår terapeut bokstavligen hoppade till i stolen av entusiasm och tyckte verkligen det var en bra idé att starta en pappablogg.

Vi får se vad den här bloggen kommer fyllas med i framtiden. Just nu är jag så uppfylld av hemutredningen som pågår. Första intervjun är avklarad. Det tog en timme och vår utredare ville mest försäkra sig om att vi var mogna att ta steget mot adoption efter att försökt så länge att bli gravida på naturlig väg och med IVF. Det är en så otrolig lättnad att nu ha bytt fokus från detta och istället fokusera på adoption.

I helgen var vi på släktkalas. Jag berättade för dem jag hann sitta och prata med om våra adoptionsplaner. Det var ett väldigt fint mottagande av den nyheten och det känns fint att familjen nu känner till vad vi håller på att gå igenom.