Hur man adopterar ett barn

Jag tycker det har varit svårt att hitta bra information om adoption. Här är en lite sammanfattning av vad jag har lärt mig hittills.

Hur funkar det med adoption?
Tänker du/ni på adoption? Kolla upp adoptionsorganisationerna i Sverige och STÄLL ER I KÖ och GIFT ER SNARAST! Könumret är a och o. Det är det datumet som ni betalar er medlemsavgift som blir er köplats. Så om ni nånsin tänkt på adoption,  håller på med IVF eller haft en lyckad IVF och vill ha syskon kan jag bara råda er till att ställa er i kö i en adoptionsorganisation. Familjerätten avråder från att göra IVF samtidigt som man står i adoptionskö men man kan spara år av längtan genom att ställa sig i adoptionskö i tid. Visst det kostar lite pengar men vad gör det i det långa loppet. Pengarna går till en organisation som gör gott i världen och vad skulle du gjort med dem annars? Köpt nya skor?

Gift er! Givarländerna har krav på att man skall vara gift. Och i de flesta fall hetero. Det är givarländerna som sätter villkoren. Jag har hört om ett fall med adoption inom Sverige där kravet från de biologiska föräldrarna skulle vara att det var ett homosexuellt adoptivpar. Men annars har jag dålig koll på homoadoption eller singeladoption. Det förekommer men i och med att jag lever i ett heterosexuellt förhållande så har jag inte förhört mig om turerna där. Kan återkomma till ämnet om intresse finns.

Ta kontakt med familjerätten i din kommun
När man först kommer till familjerätten fick vi i alla fall ett ganska avskräckande bemötande. Färre barn adopteras internationellt pga den växande medelklassen i världen. Så fler barn adopteras inom landet. Vilket på ett sätt är bra men det gör att köerna blir längre för internationell adoption då det finns fler föräldrar som söker barn än vad det finns barn som behöver föräldrar. Trenden är att de barn som kommer till Sverige blir äldre och med "special needs". Special needs betyder i numera att de inte är fullt friska. Vilket kan betyda allt från ett blåsljud på hjärtat som växer bort till grava funktionsnedsättningar. Det positiva med det kan bli kortare väntetid om man kan tänka sig ett SN barn då ett SN barn i givarländerna kan ha ett "fel" som är lätt att behandla här i Sverige. Vidare kan man ju tänka sig att dessa "fel" är ju något som lika gärna kunde drabba ett biologisk barn. Rent praktiskt så är det en lista av olika diagnoser som givarländerna betraktar som "special needs" som man får kryssa i vad man kan tänka sig ta emot hos ett barn. Detta leder förstås till en rad etiska konversationer.

Föräldrautbildning
Sedan några år tillbaka är det krav att alla adoptivföräldrar skall gå en föräldrautbildning. Den är superbra i Malmö i alla fall och det är något som alla föräldrar borde gå. I alla fall borde delar av den vara obligatorisk för alla blivande föräldrar. Man får lära sig mycket om anknytning och om vad som gör en människa till den person den blir. Man får också veta mycket om vilka behov som adoptivbarn kan ha när de kommer till en ny familj. Anledningen till att detta krav på utbildningen instiftades var att man såg att dessa adoptivbarn var överrepresenterade på Barn och Ungdoms Psyk och man förstod att det hade mycket med att göra att adoptivfamiljerna hade en kunskapslucka inom bemötandet med dessa barn. Jag hoppas att vi kan vända den trenden.

Föräldrautbildningen ger också en möjlighet för blivande föräldrar att tänka efter vilka resurser de har för att skapa bäst möjliga uppväxt för sina barn. Givarländerna har ju höga krav men egentligen är ju deras krav inte mycket högre än vad man själv har för att skapa bra förutsättningar för sig själv och sina barn. Jag menar, det är ju inte dumt att reflektera vart man kommer ifrån och hur man själv vill vara som förälder. Eller vilket närverk har man om man nån gång skulle behöva hjälp.

Parterapi
Kolla med kommunen. De brukar erbjuda parterapi för en ringa slant. Värt varenda krona. Det är inte fel att gå och prata om sina tankar med någon som är specialist på dessa samtal. Det kan vara det som räddar förhållandet. Tänk förebyggande. De kan stötta er att stötta varandra i denna process att gå från att försöka blir gravida till att byta fokus till att bli adoptivföräldrar. Det är också ett stort plus när ni kommer till hemutredningen då de ser att ni tar ert förhållande på allvar och söker hjälp när ni har det svårt. Jag kan inte understryka detta nog!

Hemutredningen
Sen är det en hemutredning. Man skall lämna in intyg från kronofogden, försäkringskassan och senaste deklarationen. Det blir några telefonsamtal men det tar en förmiddag max. Man skall också lämna in ett läkarintyg. Olika givarländer har olika krav.Klart den kan kännas som de kommer in och rotar i det mest privata men det är ju för barnets bästa.

Vi blev ombedda att skiva en livsberättelse. Forskningen har visat att man uppfostrar sina barn som man själv blivit uppfostrad. Så många frågor var om ens bakgrund, hur föräldrarna var under ens uppväxt och vad de gjorde nu. Också hur man själv upplevde sin uppväxt. Detta var en bra förberedelse till kommande intervjuer.

Det verkar som om hemutredningen är lite olika beroende på var man bor. Vad jag har förstått så är det en intervju först på 60 min om huruvida man verkligen är mogen för att adoptera. Denna gör man som par. Sedan är den en intervju som tar ca 3 timmar som man gör partnerna för sig som är baserat på ett "instrument" som heter Kälvesten. Det är en rad frågor egentligen designat för att se om man är lämplig som familjehem. Den är till för att utvärdera hur ni är som par. Om ni kan klara påfrestningen att bli adoptivföräldrar.

Kan man tänka sig syskonadoption så skall man säga till från början. Då blir det en tredje intervju om hur man ser på uppfostran och hur man kommer tackla eventuella problem som uppstår vid syskondoption.

Hur gamla är barnen?
De flesta givarländerna antar inga ansökningar för barn yngre är 4 år. Yngre par får yngre barn. I Sverige får inte en av makarna vara äldre än 42 år. I vissa givarländer räknar man på kvinnans ålder. Generellt så försöker givarländerna göra en så bra match som möjligt. Ni som varit i svängen ett tag har säkert sett adoptivfamiljer med ansiktsdrag som passar ihop eller hört historier där respektive familj har har haft någon annan anknytning till varandra.

Aktiv adoptionskö
Ok. Hemutredningen är klar. Vad händer sen?
Nu är det på riktigt! Nu får man ha en konversation med adoptionsorganisationen man valt. Olika länder har olika kriterier. Vill man vet mycket om barnets föräldrar? I vissa länder väljer biologiska föräldrarna adoptivföräldrarna. I vissa länder är det mycket hittebarn. Har man som intention att åka tillbaka till landet kanske det är bra att tala språket.. Det är mycket att ta ställning till.

Jag håller gärna konversationen vid liv. Har ni frågor som lämna dem i konversationsfältet så skall jag svara efter bäst förmåga.