Hembesöket

I morse vad det dags för hembesöket. Vår handläggare kom och vi visade runt henne i lägenheten och hon tyckte det såg bra ut. Vi satte och vid matbordet och hon började berätta om hur konferensen hade gått till, att de verkligen hade diskuterat vårt fall länge och om hur mycket det tär på ett förhållande att adoptera syskon. Så när hon kom med beskedet att vi var godkända för singeladoption och syskonadoption visste jag inte om jag hade hört rätt. Dock tyckte de att vi skulle ha en låg åldersgräns dvs 48 månader och det var vi ju överens om. Det var tack vare att vi har arbetat så mycket med barn och ungdomar som vi blev godkända. Och att vi går i terapi var ett jättestort plus. Det visar att vi är beredda att ta till hjälp om så skulle behövas. Bra resurser kallade hon det och det räckte för att vi skulle ta oss igenom detta "nålsöga" som hon uttryckte det i en tidigare intervju.

Sen pratade vi ett tag om adoption inom Sverige och hur det går till. Lite om var lekparkerna ligger här i närheten och så avslutade jag med att slå sönder en kaffekopp. Pinsamt!

Det är otroligt många tankar och funderingar som väcks till liv nu. Vad finns det för för - och nackdelar med singeladoption respektive syskonadoption? Om vi väljer att satsa på syskonadoption kommer det ta längre eller kortare tid till barnbeskedet? Vad som är både är spännande och jobbigt är ju att det inte går att få några svar. Det är så mycket tillfälligheter som spelar in beroende på vilken tillgång det finns på barn och förstås vilka individer barnet/barnen är.

Med detta godkännande är vi ytterligare ett steg närmre på resan. Vårt ärende skall upp i nämnden 5 december så det är nån vecka och lite till innan vi får beslutet på pränt.