Hur man adopterar ett barn

Jag tycker det har varit svårt att hitta bra information om adoption. Här är en lite sammanfattning av vad jag har lärt mig hittills.

Hur funkar det med adoption?
Tänker du/ni på adoption? Kolla upp adoptionsorganisationerna i Sverige och STÄLL ER I KÖ och GIFT ER SNARAST! Könumret är a och o. Det är det datumet som ni betalar er medlemsavgift som blir er köplats. Så om ni nånsin tänkt på adoption,  håller på med IVF eller haft en lyckad IVF och vill ha syskon kan jag bara råda er till att ställa er i kö i en adoptionsorganisation. Familjerätten avråder från att göra IVF samtidigt som man står i adoptionskö men man kan spara år av längtan genom att ställa sig i adoptionskö i tid. Visst det kostar lite pengar men vad gör det i det långa loppet. Pengarna går till en organisation som gör gott i världen och vad skulle du gjort med dem annars? Köpt nya skor?

Gift er! Givarländerna har krav på att man skall vara gift. Och i de flesta fall hetero. Det är givarländerna som sätter villkoren. Jag har hört om ett fall med adoption inom Sverige där kravet från de biologiska föräldrarna skulle vara att det var ett homosexuellt adoptivpar. Men annars har jag dålig koll på homoadoption eller singeladoption. Det förekommer men i och med att jag lever i ett heterosexuellt förhållande så har jag inte förhört mig om turerna där. Kan återkomma till ämnet om intresse finns.

Ta kontakt med familjerätten i din kommun
När man först kommer till familjerätten fick vi i alla fall ett ganska avskräckande bemötande. Färre barn adopteras internationellt pga den växande medelklassen i världen. Så fler barn adopteras inom landet. Vilket på ett sätt är bra men det gör att köerna blir längre för internationell adoption då det finns fler föräldrar som söker barn än vad det finns barn som behöver föräldrar. Trenden är att de barn som kommer till Sverige blir äldre och med "special needs". Special needs betyder i numera att de inte är fullt friska. Vilket kan betyda allt från ett blåsljud på hjärtat som växer bort till grava funktionsnedsättningar. Det positiva med det kan bli kortare väntetid om man kan tänka sig ett SN barn då ett SN barn i givarländerna kan ha ett "fel" som är lätt att behandla här i Sverige. Vidare kan man ju tänka sig att dessa "fel" är ju något som lika gärna kunde drabba ett biologisk barn. Rent praktiskt så är det en lista av olika diagnoser som givarländerna betraktar som "special needs" som man får kryssa i vad man kan tänka sig ta emot hos ett barn. Detta leder förstås till en rad etiska konversationer.

Föräldrautbildning
Sedan några år tillbaka är det krav att alla adoptivföräldrar skall gå en föräldrautbildning. Den är superbra i Malmö i alla fall och det är något som alla föräldrar borde gå. I alla fall borde delar av den vara obligatorisk för alla blivande föräldrar. Man får lära sig mycket om anknytning och om vad som gör en människa till den person den blir. Man får också veta mycket om vilka behov som adoptivbarn kan ha när de kommer till en ny familj. Anledningen till att detta krav på utbildningen instiftades var att man såg att dessa adoptivbarn var överrepresenterade på Barn och Ungdoms Psyk och man förstod att det hade mycket med att göra att adoptivfamiljerna hade en kunskapslucka inom bemötandet med dessa barn. Jag hoppas att vi kan vända den trenden.

Föräldrautbildningen ger också en möjlighet för blivande föräldrar att tänka efter vilka resurser de har för att skapa bäst möjliga uppväxt för sina barn. Givarländerna har ju höga krav men egentligen är ju deras krav inte mycket högre än vad man själv har för att skapa bra förutsättningar för sig själv och sina barn. Jag menar, det är ju inte dumt att reflektera vart man kommer ifrån och hur man själv vill vara som förälder. Eller vilket närverk har man om man nån gång skulle behöva hjälp.

Parterapi
Kolla med kommunen. De brukar erbjuda parterapi för en ringa slant. Värt varenda krona. Det är inte fel att gå och prata om sina tankar med någon som är specialist på dessa samtal. Det kan vara det som räddar förhållandet. Tänk förebyggande. De kan stötta er att stötta varandra i denna process att gå från att försöka blir gravida till att byta fokus till att bli adoptivföräldrar. Det är också ett stort plus när ni kommer till hemutredningen då de ser att ni tar ert förhållande på allvar och söker hjälp när ni har det svårt. Jag kan inte understryka detta nog!

Hemutredningen
Sen är det en hemutredning. Man skall lämna in intyg från kronofogden, försäkringskassan och senaste deklarationen. Det blir några telefonsamtal men det tar en förmiddag max. Man skall också lämna in ett läkarintyg. Olika givarländer har olika krav.Klart den kan kännas som de kommer in och rotar i det mest privata men det är ju för barnets bästa.

Vi blev ombedda att skiva en livsberättelse. Forskningen har visat att man uppfostrar sina barn som man själv blivit uppfostrad. Så många frågor var om ens bakgrund, hur föräldrarna var under ens uppväxt och vad de gjorde nu. Också hur man själv upplevde sin uppväxt. Detta var en bra förberedelse till kommande intervjuer.

Det verkar som om hemutredningen är lite olika beroende på var man bor. Vad jag har förstått så är det en intervju först på 60 min om huruvida man verkligen är mogen för att adoptera. Denna gör man som par. Sedan är den en intervju som tar ca 3 timmar som man gör partnerna för sig som är baserat på ett "instrument" som heter Kälvesten. Det är en rad frågor egentligen designat för att se om man är lämplig som familjehem. Den är till för att utvärdera hur ni är som par. Om ni kan klara påfrestningen att bli adoptivföräldrar.

Kan man tänka sig syskonadoption så skall man säga till från början. Då blir det en tredje intervju om hur man ser på uppfostran och hur man kommer tackla eventuella problem som uppstår vid syskondoption.

Hur gamla är barnen?
De flesta givarländerna antar inga ansökningar för barn yngre är 4 år. Yngre par får yngre barn. I Sverige får inte en av makarna vara äldre än 42 år. I vissa givarländer räknar man på kvinnans ålder. Generellt så försöker givarländerna göra en så bra match som möjligt. Ni som varit i svängen ett tag har säkert sett adoptivfamiljer med ansiktsdrag som passar ihop eller hört historier där respektive familj har har haft någon annan anknytning till varandra.

Aktiv adoptionskö
Ok. Hemutredningen är klar. Vad händer sen?
Nu är det på riktigt! Nu får man ha en konversation med adoptionsorganisationen man valt. Olika länder har olika kriterier. Vill man vet mycket om barnets föräldrar? I vissa länder väljer biologiska föräldrarna adoptivföräldrarna. I vissa länder är det mycket hittebarn. Har man som intention att åka tillbaka till landet kanske det är bra att tala språket.. Det är mycket att ta ställning till.

Jag håller gärna konversationen vid liv. Har ni frågor som lämna dem i konversationsfältet så skall jag svara efter bäst förmåga.

Utredningen skickad till nämnden!

Nu är äntligen utredningen skickad till nämnden. Vår handläggare hade verkligen skrivit en fin utredning och det är nästan så att man inte fattar att det är en själv det handlar om. Beslut skall tas i början av december. Nu är det verkligen på riktigt.


Sara från föräldragruppen blev intervjuad för familjesajten Familjeliv om deras syn på adoption.
Klicka på länken för att komma till artikeln

Kraven som kan krossa drömmen om adoption

Och här är andra länkar jag rekommenderar. 

Klara Zimmergrens sommarprat om hur det är att vara ofrivilligt barnlös. 

Klicka här

David Batras sommarprat som handlar om deras långa resa till föräldraskapet.

Klicka här

Nyhetsmorgon om ofrivilliga barnlösas dag. Joanna berättar öppet om hur det är för oss som är ofrivilligt barnlösa och hur omgivningens bemötande kan vara. Stor igenkänningsfaktor här!

Hembesöket

I morse vad det dags för hembesöket. Vår handläggare kom och vi visade runt henne i lägenheten och hon tyckte det såg bra ut. Vi satte och vid matbordet och hon började berätta om hur konferensen hade gått till, att de verkligen hade diskuterat vårt fall länge och om hur mycket det tär på ett förhållande att adoptera syskon. Så när hon kom med beskedet att vi var godkända för singeladoption och syskonadoption visste jag inte om jag hade hört rätt. Dock tyckte de att vi skulle ha en låg åldersgräns dvs 48 månader och det var vi ju överens om. Det var tack vare att vi har arbetat så mycket med barn och ungdomar som vi blev godkända. Och att vi går i terapi var ett jättestort plus. Det visar att vi är beredda att ta till hjälp om så skulle behövas. Bra resurser kallade hon det och det räckte för att vi skulle ta oss igenom detta "nålsöga" som hon uttryckte det i en tidigare intervju.

Sen pratade vi ett tag om adoption inom Sverige och hur det går till. Lite om var lekparkerna ligger här i närheten och så avslutade jag med att slå sönder en kaffekopp. Pinsamt!

Det är otroligt många tankar och funderingar som väcks till liv nu. Vad finns det för för - och nackdelar med singeladoption respektive syskonadoption? Om vi väljer att satsa på syskonadoption kommer det ta längre eller kortare tid till barnbeskedet? Vad som är både är spännande och jobbigt är ju att det inte går att få några svar. Det är så mycket tillfälligheter som spelar in beroende på vilken tillgång det finns på barn och förstås vilka individer barnet/barnen är.

Med detta godkännande är vi ytterligare ett steg närmre på resan. Vårt ärende skall upp i nämnden 5 december så det är nån vecka och lite till innan vi får beslutet på pränt.

Referenterna

Idag har det varit storstädning inför morgondagens hembesök. Har till och med tvättat fönstren. Medan jag stod där och putsade kunde jag inte sluta tänka på de fina referentbrev som våra referenter har skrivit. Det är verkligen helt otroligt att få så fina ord och rekommendationer. Att också veta att det är fler som längtar efter att vi skall bli föräldrar är ett väldigt stöd det med. Vad jag har förstått så har referentbreven stor betydelse för givarländerna därför är det extra härligt att de blev så bra. Jag är säker att vi kommer ta fram och läsa dessa brev om vi nån gång skulle behöva en liten boost.

Än en gång tack alla ni som skrivit referentbrev till oss. Kram och Puss!

Fredagsmys

Vilken lättnad! De ringde från vårdcentralen och meddelade att läkarintygen var klara att hämta. Känns fint att vara ikapp med utredningen igen. Detta firas med att åka till däckverkstan för hjulskifte. För att ytterligare cementera könsrollerna hemma så lovade frun att laga mat. Sen blir det grov chillaxing framför På spåret. 

Nu är det spännade

P g a en massa olyckliga omständigheter var det först idag som Karro kunde lämna sitt HIV-test. Detta betyder i värsta fall att vår utredning blir försenad och vårt ärende inte kan gå upp i nämnden 27 november. I så fall måste vi vänta till 27 januari. Jag har varit i kontakt med vårdcentralen där de vi gjort vår hälsoundersökning. De bevakar proverna och förmodligen är de klara på måndag och då kommer allt gå enligt planen.

Det är nämligen så att jag har ordnat så att jag kommer ha två veckor ledigt i februari. Om vi får vårt medgivande nu kan vi boka resa så att vi kan åka och hälsa på något barnhem. Vi kanske t o m kan göra lite volontärarbete? Men som sagt. Allt hänger nu på att provsvaren kommer in i tid.

Intervju med fokus på barnet

Det är en intensiv tid nu. Kom just från en entimmesintervju om föräldraskap och hur vi kan stötta det barn eller syskon som kommer till oss. Man känner sig så otroligt duktigt, analytisk och reflekterande när man sitter där. Hoppas det känns lika fint när barnen kommer.

Det var väldigt mycket fokus på allt som kan gå snett. Det är känns nästan som de vill avskräcka oss men jag antar att det är klokt att vara beredd på det värsta. Har dock svårt att se att det barn som kommer till oss skulle få så mycket problem. Vi kommer ju vara där och ta hand om det. Klart det är bara så mycket som man kan göra som förälder. Mycket handlar ju om personlighet tänker jag. Alla är vi ju olika och vi hanterar livets svårigheter på olika sätt.

Djupintervjun

Idag hade vi djupintervjun. Jag och Karro fick sitta i var sitt rum och intervjuades i tre timmar. Det var frågor om vår barndom, hur vi löste konflikter i familjen, man skulle beskriva sina föräldrar, berätta om man har något nätverk, vad man tycker om ungdomskriminalitet, vad vi gillar att göra på fritiden, hur man skulle uppfostra ett barn och en massa annat.

Efter att ha skrivit livsberättelsen så har jag haft tillfälle att reflektera endel över dessa frågor. Men det är ju otroligt stora frågor som skulle besvaras snabbt och spontant. Tror dock det gick ganska bra. Kände mig inte alls nervös utan det var faktiskt ganska trevligt stundtals att sitta och prata om mina tankar och känslor om nära och kära.

Efter det han jag med att slinka in på hälsocenter och komplettera de sista proverna och måtten till läkarintyget. Slapp faktiskt ställa mig på vågen. Den snälla sköterskan bara frågade om vikten och jag svarade helt ärligt vad jag vägde - när jag mönstrade. Mo ha ha ha! Närå, ärlighet varar längst...

Frun och jag firade med en pizza när vi kom hem och somnade framför en film klockan fem på eftermiddagen. Man var nog ganska slut efter intervjun ändå.

Med tanke på att prat om barnuppfostran idag - jag fastnade lite för den här artikeln.
Mindre skärmtid en slitsam kamp för hela familjen

De har så svårt att slita barnen från teven, datorn och mobilerna att de har en skärmfri söndag. Känns otroligt sorgligt men det kanske är så det är nu för tiden?

Läkarintyget

Idag har vi varit på läkarundersökning. Det var en väldigt underlig upplevelse. Läkaren klämde och kände på magen. Tittade i munnen och lyste i öronen som om jag skulle säljas på en hästauktion. Allt detta ackompanjerades av en rad underliga frågor. Han hade t o m mage att påstå att yogan inte var motion. Stört! Nåväl. Nu är det gjort och vi är ett steg närmare vårt medgivande.

I morgon skall vi på djupintervju i 3 timmar. Det är ett bedömingsverktyg som heter Kälvesten eller nåt. Det är i alla fall samma som man använder för utredningar till familjehem. De skall syna vårt förhållande i sömmarna och se om vi klarar av de prövningar som det innebär att bli förälder. I lördags var vi hemma hos ett av paren i föräldragruppen. De bjöd på massa gott att äta och dricka och vi hade en jättetrevlig kväll. De är redan klara med sin hemutredning så vi hade förstås massa frågor om djupintervjun. Såhär i efterhand vet jag inte om jag hellre inte hade vetat. Nu är jag ganska nervös. Känns som det är superviktigt att säga rätt saker. Vi drar dessutom igång kl. 08.00 i morgon. Det blir nog en extra kopp kaffe till frullen i morgon så man är pigg och alert.

Första inlägget

Så blev det så ändå att jag startade en blogg om hur det är att vara på väg att bli förälder. Det satt ganska långt inne men det var något i mig som väcktes till liv under vårt senaste terapisamtal.

Jag berättade att jag funderade på att börja blogga just för att kunna läsa för vårt barn när det kommer. Vår terapeut bokstavligen hoppade till i stolen av entusiasm och tyckte verkligen det var en bra idé att starta en pappablogg.

Vi får se vad den här bloggen kommer fyllas med i framtiden. Just nu är jag så uppfylld av hemutredningen som pågår. Första intervjun är avklarad. Det tog en timme och vår utredare ville mest försäkra sig om att vi var mogna att ta steget mot adoption efter att försökt så länge att bli gravida på naturlig väg och med IVF. Det är en så otrolig lättnad att nu ha bytt fokus från detta och istället fokusera på adoption.

I helgen var vi på släktkalas. Jag berättade för dem jag hann sitta och prata med om våra adoptionsplaner. Det var ett väldigt fint mottagande av den nyheten och det känns fint att familjen nu känner till vad vi håller på att gå igenom.