Född på nytt

Så kom samtalet! Det som jag skrev om bara någon vecka innan det hände. Det var min fru som tog emot det och jag var inte hemma. Jag hörde med en gång på henne att det var något speciellt som hänt när hon ringde mig. Det fanns en flicka, tre månader gammal, som nu behövde nya föräldrar. Och socialsekreterarna i hennes hemkommun hade valt ut OSS!

Jag trodde inte det var sant. Och om sanningen skall fram vet jag knappt i skrivande stund att det är sant. Men nu sitter jag på ett hotellrum mitt uppe i utslussningen från familjehemmet där hon bor nu och hon skall flytta in hos oss i nästa vecka. Adoptionsansökan är inlämnad till tingsrätten och nu väntar vi bara på att den skall gå igenom. 

Flickan är underbar. Hon är så ljuvlig till sättet och hon tog emot oss från första sekund. Allt känns så otroligt rätt. 

På semestern i Panama läste jag Salvadoreña av Cecilia Samartin och fastnade för ett citat. En av karaktärerna säger att: "när livet inte blir som man tänkt sig föds man på nytt". Det talade verkligen till mig. Med livets olika skeenden har i alla fall min självbild förändrats. Och på litet sätt är ju det att födas på nytt. Inte minst under dessa år som vi varit ofrivilligt barnlösa har denna självbild förändrats. Nu har jag återigen blivit pånyttfödd. Denna gång som pappa till en liten flicka. Och jag säger "pappa" även om adoptionen inte gått igenom än. För det går inte att värja sig för den lilla tösen. Det går inte att hålla känslorna tillbaka. Nu är jag hennes pappa!