Bitarna faller på plats en efter en. Det som för det mesta känts så overkligt blir mer och mer konkret. Lägenheten rustas och smyckas för vår bebis. Som tur är har vi så fina vänner som bidragit och skänkt och lånat ut allt möjligt man kan tänka behöva. Allt har gått så fort. Vet inte om vi skulle kunna skaffat allt själva annars. Det är kläder, leksaker och utrustning vi inte ens visste vi behövde. Känner så stor tacksamhet.
Vi köpte barnvagn i helgen. För mig var det nog att ställa in barnvagnen i raden av alla andra barnvagnar i cykelrummet nere på gården som verkligen fick polletten att trilla ner för mig. Att alldeles snart kommer vi två bli tre och våra liv kommer aldrig igen bli vad de varit.
Nu står spjälsängen på plats. Och skötbordet är kittat. Nu saknas bara barnet. Och kanske en kombi så vi får plats med allt om vi skulle vilja åka nånstans...
Vilken härlig känsla!
SvaraRadera